jag var då i vecka 37+1 och det började kvällen innan .. jag sov hemma hos en kompis violeta .. kände inte att han rörde sig så mycket som han brukade så jag väckte vio och vi låg och kände hela natten .. han rörde sig men kännde endast svaga rörelser .
på morgonen den 17 augusti så hade jag lite ont i maget inget mer .. åker då hem så när jag kommer hem känner jag bara hur jag får värk i magen som inte släpper .. blir då helt kall svettig och bestämmer mig för att ring till förlossningen och höra med dem ..Dem tyckte jag borde åka in .. så min mormor och min kusin skulle just komma för att vi skulle fika , in genom dörren kom dem och dem såg att jag inte mådde bra så vi fick åka direkt .. i bilen började jag kall svettas och visste inte vad jag skulle ta mig till .. tänke vad är det som händer det är ju inte dags änn detta var ju inte jag pigg på med denna smärtan..
efter jag hade kommit av bilen satt jag mig på alla bänkar jag fann .. kännde bara hur smärtan blev starkare och starkare. kom in på avdelningen då var klockan 16.00 där dem gjorde en ctg röntgen och sa dem hörde mycket märkliga ljud .. och såg att lillens puls sjunk .. så dem sa att det blir akut kejsarsnitt .. och jag förstod inget .. blev då sövd och vaknar upp och är på uppvakningen .. där det kom en läkare och talade om att jag hade fått en son .. hur det var med han talade han inte om .. fick ringa ett samtal och jag minns inga telefon nr så jag visste inte vart jag skulle ringa .. men jag minns jobbets nummer .. ringer dit och ber violeta komma .. såå hon kom så fort hon kunde ...jag ville bara träffa min son vilket dem inte lät mig utan jag fick vänta och vänta klockan blev 23 och då fick jag äntligen träffa honom ,, jag ser då violeta stå vid honom ..emre täkte med en massa slangar från magen och i huvudet sond hade han ... han hade precis börjat andas själv utan apparat och stark var han .. doktorna kom och talade om vad som hade hänt .. moderkakan hade lossnat och hade en blödning i magen .. hans puls hade sjunkit och han fick syre brist .. hade vi inte kommit in hade vi båda kunnat dö .. så kritiskt var det .. men är nu tacksam för min pojke är otorligt stark .. jag däremot hade så ont och kunde inte komma av sängen för att kunna rör vid honom det tog mig 3 dagar .. men nu mår vi båda super

då föddes min son tisdagen den 17 augusti kl 16.47  han vägde 2700 och var 47 lång =)

denna helgen är jag ledig har inte orkat skriva när jag har jobbar så mkt .. tog mitt vaccin mot svin influensan i fredags .. har fått lite ont vid injektions stället annars inga biverkningar som många andra har fått.. kanske kommer vem vet ..vi får hoppas =)

idag har jag träffat susan och det var verkligen jätte kul.. har lovat att jag ska börja höra av mig för jag är så jävla dålig ¨på det,.


Men susan .. seriöst så vet både du och jag innerst inne att jag älskar dig ..  tack för att du har fått mig öppna mina ögon och se livet genom ett annat perspektiv ..

vi ses imorgon susan .. lovar ska ringa

Vad än våra händer rör vid så lämnar vi fingeravtryck.

På väggar, möbler, dörrhandtag, böcker, papper ja allt.

Det äro undvikligt. Med vår beröring lämnar vi igenkänningstecken.

Var jag än går idag önskar jag att jag också ska få lämna hjärtavtryck.

Avtryck av medkänsla, av förståelse och av kärlek.

Må mitt hjärta röra vid en ensam granne, en ledsen dotter, en orolig mamma, en åldrande morfar.

Sänd mig ut idag att lämna hjärtavtryck.

Och om någon säger: "jag kände din beröring" - må de också känna kärleken i mitt hjärta.

så blev det ingen shopping med sandra idag .. blev att mete gick och handla själv .. så söt han är .. heheh .. så slapp jag heheheheh .. taskig jag är ..

men men Teuta ringde och hon kom förbi på kaffe .. som sagt har jag aldrig mjölk .. hade tur min granne mittemot mig är teutas bror så vi hämta därfifrån .. jag dricker svart kaffe så jag skiter i att köpa mjölk förlåt mina vänner ..  men men sen plocka teuta mina ögonbryn tack gumman dem blev verkligen jätte fina .. =)

sen kom sandra med .. rökte drack kaffe det gammla vanliga .. sen gick teuta hon skulle jobba stackare ..

har verkligen bombat med chocklad och smothie ..

nu ringde vio fråga om vi ska promenera .. japp gärna är seg men måste .. ha det bra .. fan va kallt ute men måste .. kan ej svika vio .. puss

tack sanela för att du har hjälp till att lägga mitt golv .. älskar dig ..

som sagt har jag (vi ) lagt nytt golv i köket/hall .. blev fint va tycker ni ?

En dag bad en lärare sina elever att skriva ner ner namnen på sina klasskompisar på ett papper. Dom skulle sätta ett litet mellanrum mellan varje namn.
Sen bad hon tänka på det bästa dom kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet. Det tog klassen resten av lektionen att göra det, och när dom skulle gå så lämnade dom sina lappar till läraren.
På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad dom andra hade sagt om dom, och på måndagen fick dom den.
Efter ett tag log eleverna. Är det verkligen sant viskades det.
Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon, och att dom gillar mig så mycket var dom flesta kommentarerna.
Hon visste inte om dom visade eller diskuterade sina listor med sina föräldrar, men det gjorde inte så mycket.
Uppgiften hade haft den effekt, hon hade önskat.
Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade vidare.

Många år senare, blev en av eleverna dödad i Vietnam, och läraren deltog i begravningen.
Hon hade aldrig sett en militär död i en kista.
Han såg så fin och vuxen ut. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en efter en gick förbi kistan en sista gång.
Läraren var den sista, som välsignade den döde i kistan.
När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan fram till henne. 'Var du Marks lärare?'
Hon nickade 'ja.'
Sen sa han: 'Mark pratade mycket om dig'
Etter begravningen deltog dom flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst.
Marks mor och far var också där, dom ville gärna prata med hans tidigare lärare.
'Vi vill gärna visa dig något' sa hans far, medan han tog plånboken ur sin ficka.
'De hittade det här på Mark, då han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här'.
Medan han försiktigt vek ut två pappersbitar, papper som tydligen hade blivit tejpad ihop, pga. slitage alla gångerna det hade vikts ihop.
Läraren visste utan att se på papperet, att det var det samma papper, som hon hade skrivit alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark.
'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. 'Som du kan se, så var det värdefullt för Mark.'
Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log snett och sa, 'Jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma.'
Chucks fru sa, 'Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum.'
'Jag har också kvar mitt, det är i min dagbok' sa Marilyn. Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade sin lista för gruppen, och sa stolt.
'Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår lista.'
Då satte sig läraren sig ner och grät.
Hon grät för Mark och alla hans vänner som aldrig skulle få se honom igen.
De flesta människor i dag uppför sig, som att dom har glömt att livet en dag tar slut.
Ingen av oss vet, när den dagen kommer. Så var snäll, berätta för dom du sätter pris på och tycker om, att dom är speciella och viktiga. Berätta det innan det är för sent.

Ett av sätten att göra det på, är att skicka det här vidare. Om du inte gör det, så har du missat ännu en chans till att göra något fint för andra.

Om du har fått det här, så är det för att en annan bryr sig om dig, samt att det är minst en person som tycker att du är värdefull.

Skicka det här vidare. Visa att du bryr dig om dina kompisar.
Kom ihåg, du skördar det du sår. Kom ihåg att du betyder något för någon!

       
Hoppas din dag blir bra och speciell...

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt "ja".

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

Vaknar...som alltid...ensam...

Tittar ut genom fönstret och ser att det regnar, kryper ner under täcket en stund till...ensam...

Tar en varm dusch...ensam...

Äter frukost stående vid diskbänken, det känns så onödigt att sätta sig vid bordet då jag ändå är...ensam...

Sätter mig i soffan och tittar på tv , lyssnar på musik i bakgrunden...ensam...

Det ringer...pratar bort en stund och känner hur orden bubblar ur mig, har ju inte sagt ett ord idag eftersom jag är...ensam...

Går iväg till affären för att handla middagsmat...trist att äta själv men jag måste...köper en påse godis att trösta mig lite med...Går sakta hem igen...ensam...

Sitter vid datorn och försöker få tiden att gå...Bloggen, msn, Facebook...lite sällskap via skärmen men ändå...ensam...

Så lyser solen ute, himlen har blivit klarblå och fåglarna kvittrar...Klär återigen på mig, och tar en promenad ..ensam...

Ser par efter par som sökt sig ut på promenad när solen äntligen tittar fram...dom går hand i hand, jag går... ensam..
.

Hem igen och lagar mat, äter framför TV:n...mitt sällskap för kvällen tillsammans med godispåsen och datorn...de enda sällskap jag har då jag är...ensam...

Avskyr att gå och lägga mig, men när klockan passerat midnatt vet jag att jag ändå snart bör krypa ner under täcket igen...ensam...

Vissa dagar njuter jag av att inte behöva umgås med någon, andra dagar känner  jag mig verkligen bara...ensam...