Så länge vi ser oss själva som den som älskar och andra som blir älskade, kommer vi inte hitta den rätta mening med att älska.

Så länge vi värderar oss själva bättre än andra, kommer vi inte hitta den rätta som vi kan älska.

Så länge vi ser oss själva som annorlunda, kommer vi alltid jämför oss med andra.

Hur kan vi få lugn när vi är ofta i tanken och utvärderar andra?

Kan vi säga att vi älskar när vi inte förstår varandra?

Kan vi respektera andra när vi inte vet hur man respekterar sig själv genom andra?

Hur kan vi använda ordet att älska när vi inte kan älska oss själva?

Vad menar vi när vi säger att älska samtidigt försöker vi förändra den andra?

Vad menar vi med att älska, när vi ofta kontrollera den andra?

Vad menar vi när vi lovar på heder och samvete att älska, ändå tappar vi medkänsla för den andra?

Vad är kärlek mer än frihet med att älska den människan som den är utan att försöka ändra eller förstöra den andra.

Vad är kärlek mer än förestå den andras svårighet och känna medlidandet, och viljan att trösta den andra..

Vad är kärleken mer än väl vilja att älska, och för att släppa den andra?

Vad är kärlek mer än att älska den andra, även önskar att den hittar hem till ett varmt hjärta? 

Om vi bara försöker, sträcka oss högre än våra tankar, släppa friheten och förestå varandra, upphäver vi gränser mellan oss själva och andra.

-Ni som tror på kärlek vid första ögonkastet. Får jag fråga varför?
Det enda du kan bli kär i då är utseendet och det kan inte på något sätt vara äkta kärlek.