Något så värdefullt som livet själv, som uppskattas för det mesta när det kommit en bit på vägen eller i vissa fall när väckarklockan ringer och påminner . . .
Min väckarklocka ringer lite då och då när ja inser på vad livet slösas på, att tycka synd om sig själv till att börja med, när vi fastnar vid vårt förflutna och låter det påverka framtiden. Sen har vi det dem flesta av oss slösar dyrbar tid på; Avundsjuka, vad andra har som vi kunnat döda för och glömmer att uppskatta allt vi har som andra saknar . .

Det bästa är att vi inte ser våra egna misstag och brister men ser mer än gärna andras, självklart påpekar vi det också. Men vad händer när spegeln vänder sig mot en och vi ser oss själva med alla dessa brister? Vi börjar leva i förnekelse. Efter förnekelse kommer ljuset då smärtan griper tag. Sanningen slår rakt upp i huvudet som det vore av bästa alkohol. Sen kommer baksmällan som måste botas. Vissa hanterar det genom att se målet och skapar en väg för att nå den. Andra hanterar det mindre bra, genom att gå den längre vägen där vi har ensamheten. Personer i omgivningen blockeras och vi känner oss som om vi vore den enda personen i världen och ingen förstår sig på en. . Där sätts vännerna på prov. . . Vilka som stannar kvar och hjälper medans andra vänder klacken.

-Livet är underbar för dem som väljer att se den från den ljusa sidan . .