Ja vad ska man säga, mitt liv kan jämföras med en karusell.
Det är nästan alltid samma sak, åkturen ser nästan alltid likadan ut
Visst, jag väljer olika karuseller och delar min glädje med olika personer.
Det finns många underbara personer som gärna tar en tur med mig.
Ni vet vilka ni är och jag älskar er för det=)
När mitt liv är som en bergodalbana,
så gör jag tyvärr ett stort misstag..
Istället för att blunda i de alltför många nedförsbackarna som finns så öppnar jag ögonen alldeles för mkt o fokuserar enbart på det.
När jag åker uppför så har jag fortfarande tankar i bakhuvudet från nedförsbacken så jag har svårt och koncentrera mig på det roliga.
Jag väljer en annan karusell..
För ett tag sen bestämde jag mig för att det kunde ju vara trevligt och åka i en vagn för två.
Oj oj oj vilket misstag..
Jag tror misstaget berodde mkt på valet utav karusell.
Jag tänkte..
"Den här gången ska jag inte va feg"
"Vad sägs om Hang Over?"
En karusell där man behöver känna sig trygg med den man åker med.
Jag kände så, så det skulle väl inte va några problem?!

Det började bra,
med ett leende på kinderna tittade jag på personen bredvid.

Fjärilarna i magen, vilken känsla..

Men något hände..
Den åkturen blev inte som jag tänkt mig,

tryggheten var borta och det blev mörkt..

I nästa sekund när jag tittar bredvid mig så är mitt sällskap borta..

Jag förstod ingenting..

Hade allt bara varit en dröm?!

En verklighet som inte existerat?!

Fjärilarna i magen är borta,

det enda jag kan känna är en klump i halsen.

Jag tycker inte om karuseller längre..

Jag är rädd för dem..

Konstigt att en person kan få en och tappa glädje för nåtgot man tänkt på sen man var liten.

Att få åka i den perfekta karusellen.

Men det va väl som sagt fel val utav karusell..Eller??

Nästa gång tar jag och börjar med "Kaffekopparna"

Om jag ens vågar det..