Utan betydelse

Ibland fastnar man vid ett visst ord, och så upprepar man det tills det har förlorat sin betydelse.
Det klassiska exemplet är krokodil. Jag menar, hur konstigt är inte det ordet egentligen?
Och så säger du det högt för dig själv några gånger.
Det är inte ofta man tar sig tiden att stanna och fundera vid varenda stavelse. KRO-KO-DIL.
Men nu är det för sent. Nu är ordet redan betydelselöst. Det finns någon slags tragikomik över det hela, som är rolig att uppmärksamma om man har mer eller mindre tråkigt.



En mer sorglig jämförelse är nyheterna. Ju mer jag tittar på nyheterna, desto mer betydelselöst blir allt de meddelar där. Krig, våld och olyckor.
De går bara in genom ena örat och ut genom andra utan att lämna några bestående avtryck. Världen har blivit en sådan våldsplats, att det går oss obemärkt förbi nuförtiden.
Varför agerar vi inte? Protesterar? Demonstrerar?
Är det för att vi har hört det så många gånger, är det upprepningen som gjort det betydelselöst?
Ja. Men kan vi göra något åt det? Ja. Se till att de lämnar avtryck i ditt inre. Även om du inte råkar vara offrenas nära anhörig, så vet du att det finns någon därute som är det.
 En människa precis som du, precis som jag. En människa som kanske endast har sorgen att vända sig till, en människa som kanske förlorat allt och därmed förlorat sin livslust.
Det kunde lika gärna varit du! Räcker inte det som motivering till varför du borde agera?
Och här sitter jag och håller någon slags moralpredikan, utan att agera själv. Det är väl det som är problemet. Vi är så upptagna med att se till att alla andra gör rätt, och än mer noga med att peka ut de fel de gör, att vi glömmer att ta tag i oss själva. Alla måste koncentrera sig på sig själva om det ska råda tystnad i ett rum, det går inte att skrika åt alla andra att de ska dämpa sig, då blir det aldrig tyst. I slutändan inser du att alla andra faktiskt är tysta, och att det är bara din egen röst som ljuder genom rummet.

Ibland kan man också plötsligt fråga sig själv varför man lever som man gör, varför man är i den situation man är i. Tiden stannar upp, och du frågar dig själv, gång på gång. Varför? Till sist inser du att du inte vet, du kanske visste en gång i tiden, men inte längre.
Ditt liv blir plötsligt utan betydelse. Det är risken man tar med varje nytt steg, så småningom kanske du inte längre vet varför du tog det. Då gäller det att lita på ditt förflutnas goda omdöme, och fortsätta. Om det inte är så att du är medveten om att du gjort fel, då gäller det att ställa till rätta.

Men tro mig, ditt liv är aldrig utan betydelse, inte heller du. Och du kan göra så att en annan människa inser att hans eller hennes liv inte är betydelselöst. Det är ditt bidrag till det stora pussel där sista biten aldrig kommer att läggas, så länge våldet regerar på vår jord.

Men ordet "krokodil" är ändå himla udda..